Bockstensturen 2016 - utebliven lerfest men ganska gyttjigt ändå...

Jag har förstått att det måste regna på BST, och om det inte gör det så regnar det ändå dagarna innan för att cyklisterna ska få en riktigt slirig bana och fina lerinpackningar på kropp och cykel.

Årets upplaga var min första, och även om det sades att det var ovanligt torr bana så har jag ärligt talat ingen lust att undersöka hur banan skulle varit om den varit blötare än så här...

Mådde som vanligt pyton innan loppet - jag förstår inte varför - jag ska ju bara cykla motionsklass! Velade som bara den om jag skulle ta armvärmare eller inte, valet föll till slut på att ta dem, vilket jag i starten var väldigt glad för eftersom jag verkligen huttrade i blåsten vid fästningen. Sen åkte de upp och ner under hela loppet för temperatur och puls varierade verkligen!

Starten vid Varbergs fästning

Träffade lite cykeltjejkompisar i starten. Sandra Backman som underbart nog alltid verkar ha tid till att ge mig värdefulla råd - hon brukar säga till mig att köra som fan (typ), men idag rådde hon mig att ta det lite lugnare och spara energi, eftersom det är ett långt och krävande lopp. Klokt råd visade det sig - för krävande var det.
Yvonne Östman, en tjej som jag brukar se på X-cup - eller jag brukar se en blond fläta och en rygg där det står Highland Cycling försvinna i rasande fart framför mig - så det var ren lyckträff att vi kände igen varandra. Hon peppade också och undrade varför jag inte körde tävlingsklass! Tack! Kul! Nästa år!

Tja, vad ska man säga om BST? Simply the BST? Absolut. Lerigt, kul och inspirerande. 10 mil, 5 timmar och 28 minuter. Kul? Verkligen? Absolut. I alla fall efter 98 km när man ser vattnet och Varbergs Fästning och vet att man snart är i mål...

Nästan framme...

Jag är nöjd - jag jag gift med han som kom 2:a i H30 :-)