Bockstensturen 2016 - utebliven lerfest men ganska gyttjigt ändå...

Jag har förstått att det måste regna på BST, och om det inte gör det så regnar det ändå dagarna innan för att cyklisterna ska få en riktigt slirig bana och fina lerinpackningar på kropp och cykel.

Årets upplaga var min första, och även om det sades att det var ovanligt torr bana så har jag ärligt talat ingen lust att undersöka hur banan skulle varit om den varit blötare än så här...

Mådde som vanligt pyton innan loppet - jag förstår inte varför - jag ska ju bara cykla motionsklass! Velade som bara den om jag skulle ta armvärmare eller inte, valet föll till slut på att ta dem, vilket jag i starten var väldigt glad för eftersom jag verkligen huttrade i blåsten vid fästningen. Sen åkte de upp och ner under hela loppet för temperatur och puls varierade verkligen!

Starten vid Varbergs fästning

Träffade lite cykeltjejkompisar i starten. Sandra Backman som underbart nog alltid verkar ha tid till att ge mig värdefulla råd - hon brukar säga till mig att köra som fan (typ), men idag rådde hon mig att ta det lite lugnare och spara energi, eftersom det är ett långt och krävande lopp. Klokt råd visade det sig - för krävande var det.
Yvonne Östman, en tjej som jag brukar se på X-cup - eller jag brukar se en blond fläta och en rygg där det står Highland Cycling försvinna i rasande fart framför mig - så det var ren lyckträff att vi kände igen varandra. Hon peppade också och undrade varför jag inte körde tävlingsklass! Tack! Kul! Nästa år!

Tja, vad ska man säga om BST? Simply the BST? Absolut. Lerigt, kul och inspirerande. 10 mil, 5 timmar och 28 minuter. Kul? Verkligen? Absolut. I alla fall efter 98 km när man ser vattnet och Varbergs Fästning och vet att man snart är i mål...

Nästan framme...

Jag är nöjd - jag jag gift med han som kom 2:a i H30 :-)

Dålig motivation och personbästa på "hemmaslingan"

Så fort jag haft uppehåll på träning i mer än 3-4 dagar så försvinner min motivation och jag blir oerhört kreativ när det gäller att hitta på ursäkter. Frustrerande på alla sätt då jag försöker hålla uppe 5 timmars träning i veckan - helst fördelat på fler än två tillfällen...

Kommer hem från jobbet, vet att jag ska cykla MTB - det är "min" kväll. Byter om ganska långsamt och blir inte direkt ledsen att jag måste hjälpa min dotter med en toalettolycka. Cyklar iväg. Gäspar. Blinkar. Ingen pulsmätning på min Garmin. Stannar cykeln och connectar - där är pulsen - lägre än vad Gunde Svan förmodligen har när han sover. Knappt vid liv med andra ord.

Transporten upp till slingan på Järavallen tar c:a 20 minuter. Känner mig seg, ofokuserad och trött i ögonen hela vägen dit. Men så närmar jag mig starten av spåret, och det är då jag ser dem. Gubbarna. (Förlåt till alla fina män för eventuella förolämpningar.) Medelålders män med fina heldämpade cyklar och några extra trivselkilon runt midjan. Dessa Gubbar som tränar max en tredjedel så mycket som jag i tid och en bråkdel av mina kräkpass. Dessa Gubbar som ÄNDÅ alltid får lite bättre tid än jag på både långlopp och X-cup.

Jag vet att man inte ska jämföra. Jag är förmodligen procentuellt sett närmare dameliten än vad de är herreliten, men jag kan ändå inte låta bli att känna att det är orättvist. ORÄTTVIST! - med armarna i kors och putande underläpp..

Prestationsmässigt har dock detta en positiv effekt på mig. Blotta åsynen av Gubbarna ger mig horn, och ögonen är inte trötta längre. Männen ger sig ut i spåret några sekunder innan jag kommer fram. Jag avvaktar lite och ger mig sedan på jakt.

Jag har väl inte mitt bästa flyt, men tröttheten och känslan av dåligt fokus är bortglömt. Nu jagar jag en figur i svart-orange lycra en bit fram. Dock så visar det sig att detta inte är en av mina nemesis, jag kommer ganska snabbt ikapp och det går ganska långsamt. Jag får möjlighet att köra förbi när stigen delar sig och nu är jag fullt fokuserad på att köra snabbt.

Väl hemma (ja, jag SKA koppla in live-segment-uppdateringar i Garmin) kan jag konstatera att det ÄR min snabbaste tid hittills på Järavallsslingan. 30:58. Något besviken över att jag inte är under 30 minuter ännu, men planen att komma dit innan året är slut börjar ta sin form. Kanske hyra in två Gubbar? En att jaga och en som jagar mig. Då jäklar kommer det nog bli fart på medelmåttans hjul...